I Anna Asplinds Only exclusive tar upplästa textstycken, humlor och bin över ljudrummet. Våra insekter är livsviktiga för oss alla, som pollinerare utgör de grunden för allt liv, men hur känner vi inför dessa varelser när de kommer för nära, blir för många?
Anna Asplind har med hjälp av insekternas närvaro på Swedenborgsgatan velat synliggöra offentliga rum som exkluderande mot vissa grupper, mot det avvikande, det som inte följer normen, som inte passar in just här. I boken Animal Places: lively cartographies of human-animal relations (2017) av Jacob Bull, Tora Holmberg och Cecilia Åsberg tas just djurens geografiska placering upp som en viktig del i hur vi ser på dem. En råtta kan vara ett husdjur, ett skadedjur eller ett laboratoriedjur beroende på var den är geografiskt placerad. Var går egentligen de osynliga geografiska linjerna och gränserna för när något helt plötsligt blir något annat, när någon inte längre är välkommen, utan anses behöva förflyttas en bit bort?
Only exclusive innehåller fragment av arbetet Kommer himlen alltid att vara blå? – ett 20 000 kvm stort ljudverk som reagerar på besökarens rörelse genom landskapet. Verket tog plats på en före detta avrättningsplats, Mostigshällorna utanför Söderhamn och kretsade kring frågor om hur liv värderats och omvärderats genom tid och rum. I Only exclusive kopplas på så sätt gatans sociala normer till statliga rättsystem och hur vi skapar och omskapar kollektiva sanningar och verkligheter. Kommer himlen alltid att vara blå? ingick i projektet GRÄNSLAND, MELLANRUM, AVGRUNDER.
Tack till Tomas Björkdal som delat med sig av humlor, bin och flugor från sitt ljudbibliotek.