Konstnär: Gunilla Åsberg — Tusen och ett vatten

Tusen och ett vatten

Perspektiv

Det var en bra bit in i oktober. Luften var klar och hög när du gick ut mot flygfältet. Du skulle följa med på en flygtur över inlandet. Ni knuffade ut flygplanet ur hangaren, tankade och klättrade in. På med hörselkåporna, ut på startbanan och upp, upp, upp.

Ni flög över älven. Ännu några trädtoppar i gul-orange, åkrar i ockra och brunt. Höstplöjda. Älven mörk och långsam, sedan länge helt igenom reglerad. Vattnet stod ganska lågt efter sommaren, men bara lagom lågt. Älven levererade - som alltid - den exakta vattenmängden enligt kraftbolagens beräkningar.

Bortanför Vännäs glimmade det till vid olika ställen vid sidan om älven. Genom åkrarna och under, mellan träden. Ringlande, slingrande stråk - som kvarglömt julgransglitter. Det var några av alla de mängder av biflöden, bäckar och rännilar som förser Umeälven med vatten. De flesta hade du aldrig sett eller ens tänkt på. Nere vid marken, med det perspektivet, är de nästan osynliga. Nu med 1000 fot mellan er och jordytan, blev de synliga när ljuset träffade vattenytorna.


Semafor

Det hade snabbt blivit kallare. Hösten var i slutfas och vintern gjorde sig redo. Det var hög tid att göra ännu en tur längs älven. Denna gång längs marken, med blicken mot alla bäckar och tillopp till älven. Med karta, appar och gps letade du, timme efter timme. De har hela tiden funnits där; strömmande, forsande eller stilla och lågmälda. Men först där och då fick du syn på fler och fler av alla biflöden. Ju fler du hittade desto tydligare kunde du se på landskapets form, var vattendragen låg. Det uppstod en svindlande känsla av att plötsligt ha fått en skarpare blick. Som när du fick dina första glasögon. För varje bäck, fors eller rännil som hittades, var det som om en ny liten värld uppenbarade sig.

De flesta har du tidigare bara åkt förbi. Nu stannar du, letar tecken, lyssnar.

Tusen och ett vatten

Jag samlar vatten, ljud och intryck från alla biflöden jag hittar. Och det som finns ännu längre in, bakom, under… Namnlösa vatten, bäckar, pölar, regn, dagg… Vattnet fyller burkar, flaskor och koppar. Säregna men ändå liknande vatten som, när de hälls ihop, får Umeälvens - med tiden skiftande - men helt unisona egenskaper.

Inser att mitt tänkande, mina synvinklar och mitt språk är på ungefär samma sätt. Inskränkt, om jag bara ser det utifrån mitt perspektiv. Samtidigt unikt, eftersom det bygger på mina minnen och erfarenheter.

Och när mina tankar möter dina, när mitt språk möter ditt, blandas våra ord, tankar och perspektiv - till ett helt nytt.

Foto: Erik Abel

Foto: Erik Abel

Foto: Erik Abel

Gunilla Åsberg, "Tusen och ett vatten"

Foto: Erik Abel

Visa alla