Hotbilden definierar mig och var jag hör hemma; den definierar oss i relation till de andra, här i relation till där. Och det är de andra, där, som utgör ett hot mot oss, här. Men om jag inte ingår i vi och om jag inte hör hemma här, och om jag inte heller tillhör de andra eller hör hemma där, vad utgör då ett hot gentemot mig?
Utgångspunkten för projektet är kopplad till platsen där Oscar Guermouche bor, en by på östra Öland, samt till hans invandrarbakgrund och hans militära utbildning. Med fokus på kroppen och förkroppsligandet, bland annat utifrån civilisation, föreställningar om ras, tillhörighet, tillgänglighet, appropriering och performativitet, försöker han utröna var han hör hemma, vad som hotar honom och hur han skyddar sig.”Tredje generationen” utgörs av flera delar och har under de senaste två åren tagit olika uttryck, bland annat som performance och som föreläsningar.
Under våren 2015 konstruerade Oscar Guermouche en installation med 200 av de insamlade citat som ingår i projektet. Genom textutdrag från bland annat tidningsartiklar, encyklopedier, kampanjer och lagtexter, anslagna på en drygt 30 meter lång barrikad, sammanlänkas svenska folkrörelser, myndigheter och politiska partier med actionfilmer, militära traditioner och högerextrema milisgrupper.
I samarbete med Konstfrämjandet Öland Kalmar skulle installationen presenteras på Ölands museum Himmelsberga under hela sommaren 2015. Efter en medialt uppmärksammad kontrovers mellan konstnären och delar av museets styrelse, revs installationen redan efter några veckor och flyttades till Kultivator. Där återuppbyggdes den med anpassning till den nya platsen.
Malin Lindmark Vrijman representerar Konstfrämjandet Öland Kalmar. Här nedan går det att läsa en text av henne om hur hon ser på Ölands Museums Himmelsbergas styrelses beslut att flytta ett konstverk till en mer undanskymd plats. Ett beslut som fick konstnären att ta det från museet.
Hembygd – för vem?
Under våren 2015 startades på Konstfrämjandets initiativ ett arbete för att etablera ett nytt distrikt i Kalmar län. Hembygdsförbundet på riksnivån var nybliven medlem, och ett samarbete med Ölands Museum Himmelsberga inleddes. Konstfrämjandet har sedan starten 1947 som uppgift att främja konsten, och är tillsammans med till exempel friluftsfrämjandet och hembygdsrörelsen en av våra stora folkrörelser. En grundval i dessa rörelser, och allt folkbildningsarbete, är tilliten till människors egen vilja till bildning och utveckling. För Konstfrämjandet Öland Kalmars första projekt tillfrågades ölänningen och hembygdsföreningsmedlemmen Oscar Guermouche om att skapa ett verk speciellt för Ölands Museum Himmelsberga. Hans tidigare arbeten med specifikt intresse för hembygd, ursprung och identitet gjorde valet ganska självklart.
I Almedalen häromveckan diskuterade man det svenska kulturarvet, och i panelen satt bland annat Hembygdsförbundets riksordförande Jan Nordvall. På en fråga om hur Sveriges hembygdsförbund vill arbeta för mångfald inom kulturarvet, svarade Nordvall att han ville vidga diskussionen om mångfald från enbart etnicitet till ”en allmänmänsklig erfarenhet av att vara exkluderad”. Dessa ord biter sig fast när Oscar Guermouches verk Tredje generationen nu har lämnat sin plats på Ölands Museum Himmelsberga i förtid.
Verket plockades ner efter påtryckningar från en tre personer stark kommitté som arrangerar en folkmusikdag på museet i augusti. De har vänt sig, inte till hela styrelsen, utan till ordförande, som sedan själv tagit beslutet att verket måste flyttas eftersom kommittén har invändningar mot utseende och innehåll. Hela förfarandet har alltså vacklat på mer än ett sätt. Ordförande hänvisar till att hon ”måste stå upp för hembygdsföreningarna” Förutom att hon kör över övrig styrelse och sin verksamhetschef blir tyvärr resultatet att hon saboterar för sin egen organisation. Det är inte svårt att dra paralleller till det som inträffade på Kalmar konstmuseum under våren. Precis som då är problemet inte att landsbygden är konservativ, eller ens för lågt utbildad. Jag har aldrig upplevt att kunskapsnivån, eller den så kallade toleransen, skulle vara lägre per capita på landsbygden än i storstan. Om antalet universitetsår är färre än riksgenomsnittet, så vägs det upp av ett genuint bildningsintresse, inte minst hos hembygdsföreningarnas aktiva medlemmar. Glädjande nog finns det dessutom en utveckling där landsbygden snart är ikapp storstaden vad gäller kulturell mångfald.
Problemet ligger snarare i att någon med hänvisning till något sorts hembygdsintresse och utan att diskutera, vill definiera vad vi som bor och verkar här har för intressen, eller kapacitet till eget tänkande. Det är verkligen inte så att alla gillar allt. Men man kan ta diskussionen. Människor som bor på landet är högst kapabla till avancerade resonemang, och faktiskt intresserade av ett samtal. Under konstnärssamtalet, som tyvärr inte bevistades av de inblandade i beslutet att avfärda verket, pratade vi bland annat om estetik. Mångåriga museibesökare som först blivit störda av verkets utseende, kunde efteråt säga; tack, nu förstår vi, så bra att diskussionen förs! En annan besökare som vanligtvis inte går på museet, uttryckte att han kände en lättnad över att se något som avvek från resten av miljön, som han annars upplevde som för tillrättalagd. Dessa, och många fler positiva och engagerade reaktioner, de sista när det plockades ner, bekräftar bilden vi har av människors öppenhet.
Titeln Tredje generationen kommer ur konstnärens egna erfarenheter av exkludering som grundar sig i etnicitet. Nordvalls ord om en allmänmänsklig erfarenhet av att vara exkluderad kan kännas igen av många, inte minst på landsbygden. Ska vi som valt att stanna kvar eller flytta hit vara det? Exkluderade från debatten. Från besluten. Kanske till och med från hembygden?
Det är lyckligtvis omöjligt att utesluta människorna som lever och verkar i en bygd från den – den består nämligen av dem. Kulturarvet för imorgon skapas idag, runt om i byarna. 4 km från Himmelsberga, i Dyestad, öppnas Oscars verk på nytt i samband med Kultivators 10 års jubileum den 25:e juli. Tack vare alla verkligt engagerade och nyfikna människor fortsätter vi där samtalet om hembygd, ursprung och identitet, ända fram till morgonmjölkningen!
Malin Lindmark Vrijman, Barometern, 11:e juli 2015