Varför går det så bra för konsten? Och vad gör den egentligen med oss? Detta är utgångspunkten för programpunkten som arrangeras av Konstfrämjandet 5 februari under Folk och kultur 2026. I snart åttio år har Konstfrämjandet arbetat med uppdraget Konst för alla, men vad betyder det egentligen? Är konst för alla – och vill alla ha konst?
Konstnären Marja-leena Sillanpää genomför under hela seminariet ett performance med utgallrade biblioteksböcker, ett verk hon även genomfört hos Konstfrämjandet Värmland. Som ciceron – eller DJ – ser vi konstnären Kayo Mpoyi i en performance om myter och berättelser som aldrig berättats. Hon har tidigare deltagit i utställningar hos Konstfrämjandet Västernorrland och Uppland.
Niklas Östholm, intendent på Konstfrämjandet, och Helena Byström, t.f. verksamhetsutvecklare på Konstfrämjandets distrik i norr, gör en genomlysning av några av alla de erfarenheter och upplevelser som kommit ur Konstfrämjandets verksamheter de senaste åren. Det handlar bland annat om Luleåbiennalen, Den barnkonventionella lekplatsen, SyskonSKAP...
Upplevelsen av samtidskonst och konstnärernas arbetsprocesser öppnar i oss en vidgad föreställningsförmåga och ger – ofta omistliga – perspektiv på den tid och det samhälle som vi lever i.
I de nationella kulturpolitiska målen står det att konsten är en rättighet för alla människor. Konstfrämjandet tar det här på allvar och har de senaste åren startat flera nya regionala distrikt – nu finns ett tjugotal runt om i landet – och de arbetar nära konstnärer och publiken. Samtidigt har allt fler medlemsorganisationer anslutits, som samverkar i det här arbetet. Att göra saker tillsammans och att sammanföra idéer och människor har blivit Konstfrämjandets metod för att utveckla både konsten och samhället. Konsten är redan där kulturpolitikens formuleringar strävar. Och man frågar sig: Varför går det så bra för konsten? Och varför syns det inte i statsbudgeten?
Arrangör: Folkrörelsernas konstfrämjande
Plats: Auditorium, Munktellmuseet
Tid: Torsdag 5/2 16:00 – 16:45