Fredag 23 januari öppnar en ny utställning i Konstfrämjandets skyltfönster på Swedenborgsgatan i Stockholm. Smålandstriennalen 2026 värmer upp med en resande samlingsutställning tillsammans med konstnärer som arbetat i eller om Småland.
Konst ur Småland: En samtidskonstutställning inför Smålandstriennalen 2026 med
Juan-Pedro Fabra Guemberena, Behzad Khosravi Noori & Magnus Bärtås, Petra Lindholm och Sara Wallgren.
Denna samlingsutställning som visas på Konstfrämjandets lokaler vid Mariatorget är en första början, en uppvärmning inför triennalen och temat, med fem deltagande samtidskonstnärer som alla skapat sina verk i eller om Småland. Det blir en bred palett med allt från textil till video och skulptur. Utställningen har visats i Markaryd under vintern och efter Stockholm kommer Konst ur Småland flyttas och ställas ut i Malmö i mars.
Aktivering och program
Fredag 23 januari kl. 16:00
Vernissage och AW på Folkrörelsernas Konstfrämjande, Swedenborgsgatan 1 i Stockholm. Invigning sker kl 17:30.
Flera av konstnärerna kommer att närvara och presentera sina verk. Det bjuds också på ett varmt vinylset av Barbara Frey.
Om Smålandstriennalen
Smålandstriennalen 2026 – ett konstprogram över hela Småland och Öland i fyra månader – går av stapeln i sommar under tematiken Oro: Konst, beredskap, motstånd. 2026 års tema utgår från den grundläggande osäkerhet som präglar vår samtid: krig, klimatkris och teknologisk omvälvning skapar ett tillstånd av både sårbarhet och handlingslust.
Oro förstås här inte som något som ska botas, utan som en existentiell reaktion på det vi värnar om – en kraft som kan vara lika mobiliserande som den är förlamande. Konsten blir en plats för att undersöka denna ambivalens, där det absurda eller det poetiska, det kollektiva eller det personliga möts och där förberedelse inte tolkas som rädsla, utan som en kreativ strategi för framtiden.
Genom att låta verken möta publiken i allt från skogar till urbana rum vill triennalen skapa möjligheter för eftertanke, samtal och gemensam orientering i det ovissa; oron blir därmed inte bara ett symptom, utan en resurs för motstånd, gemenskap och mening.