Nya styrelseordförande Magdalena Malm ser Konstfrämjandet som aktör i demokratins tjänst
Specialist på offentlig konst och konstens existentiella strukturer. Så kan man beskriva Magdalena Malm, ny styrelseordförande för Folkrörelsernas Konstfrämjande och invald före sommaren.
Konsten som alstrare av demokrati och styrkan i lokala initiativ i hela landet lockade henne till det ansvarsfulla uppdraget att leda organisationen i en tid av turbulens och utmaningar. Här svarar hon på fyra centrala frågor om de kommande åren för Konstfrämjandet.
Fyra frågor till Magdalena Malm, ny styrelseordförande på Folkrörelsernas Konstfrämjande
Vad är det bästa med Konstfrämjandet?
Det är spännande att det är en del av civilsamhället som är väldigt uppdaterad och samtida i och med att den jobbar mitt i samtidskonsten och kliver ut ur konstinstitutioner för att ta plats i olika sammanhang i samhället. Det finns en lokal förankring som tillför samtidskonst in i specifika situationer. En sak som man kanske inte tänker på är att, förutom lokala aktiviteter och projekt, så har vi en övergripande roll där vi fungerar som en katalysator för konst. Vi sammanför aktörer och utvecklar konstens möjligheter och stärker upp det som redan händer. Om det t ex finns flera pågående besläktade projekt så kan vi se hur de kan synkroniseras till något större. Ett bra exempel på det är Luleåbiennalen och Skogen mellan oss.
Hur ser du på Konstfrämjandets roll mot bakgrund av det nya politiska landskapet?
Genom det breda uppdraget att främja samtidskonsten så finns det en möjlighet för Konstfrämjandet att agera för att möta behov som är gemensamma för hela konstscenen. Projekt man inte gör för sig själv eller sin egen verksamhet, utan för att utveckla konsten i ett större perspektiv. Just nu ser vi hur demokratin försvagas runt om i världen och vi följer nära utvecklingen i Sverige. Det kommer vara viktigt att aktivt jobba för att konsten ska kunna finnas kvar. Vi behöver till exempel beredskap för att kunna hitta andra former av finansiering, om de offentliga stryps. Vi behöver också samla oss för att kunna höja rösten tillsammans. Författaren och filosofen Stefan Jonsson beskriver i sin senaste bok, Den otyglade skönheten, det ömsesidiga beroende av konsten och demokratin. Den fria konsten finns i det demokratiska samhället, men det är också så att den fria konsten är en garant för demokratin.
”Att tillägna sig konstens kalejdoskopiska seende och intensiva inlevelse i historiens konflikter är att praktisera demokrati.”
Stefan Jonsson
Vad skulle du vilja händer under din tid här?
Det fantastiska med verksamheten är att den sker i distrikten ute i hela landet och jag ser fram emot att få följa de projekt som växer fram. Utöver det behöver vi bygga starkare infrastruktur för konsten, vi behöver samla oss och förklara varför konsten är viktig. Nu närmast jobbar vi för att skapa en plattform för konst för att kunna samla aktörer i Sverige för att stärka konstens villkor. Konstfrämjandet kan också skapa förutsättningar för det som saknas på konstscenen. Ett bra exempel är nystarten för Konstfrämjandet Västra, som vill skapa utrymme för konsten att vara poetisk.
Vad tar du med dig från dina tidigare jobb?
På Statens Konstråd jobbade jag med konsten över hela landet och en blick som är större än den egna verksamheten. Innan dess byggde jag upp plattform MAP, där jag arbetade med att konsten skulle vara specifik och äga rum på de platser som passade bäst, ofta utanför konstinstitutionerna. I båda de verksamheterna har det varit viktigt att nå utanför konstens vanliga rum och publiker för att skapa relevans.
Magdalena Malm efterträdde Monica Fundin Pourshahidi, som avgick som ordförande i samband med årsmötet i maj när hon blev chef för Mångkulturellt Centrum i Fittja, Botkyrka
Intervju: Paulina Sokolow