Jenny Bergman nystar i arkiven — Intervju kring nytt projekt i Dalarna

Nysta – historia, samtid, framtid är ett projekt startat av Konstfrämjandet Dalarna som med utgångspunkt i de textila samlingar på Dalarnas museum äger rum i Falun under 2023. I mars valdes Jenny Bergman ut som deltagande konstnär och i april inleder hon sitt arbete på plats på museet. Under arbetsvistelsen, mellan april och oktober, får konstnären tillgång till museets samlingar, insyn i dess pågående arbete och blir på olika sätt en del av arbetsplatsens vardag. Formen för vistelsen är flexibel och ska göra det möjligt för konstnären att själv styra upplägget. Målet är att skapa nya konstnärliga verk som relaterar till Dalarnas museums produktion av kunskap och förmedling. Nysta avslutas med en utställning i museets konsthall under hösten 2023.

Vad är bakgrunden till Nysta? Vad fick er att starta just detta projekt och hur började det?

Anna Linnea Liljeholm (projektledare, Konstfrämjandet Dalarna): Dalarnas Museum är ett länsmuseum men har inte som huvuduppdrag att visa samtidskonst, utan är en vårdande och samlande verksamhet av Dalarnas kulturhistoria. En önskan finns dock om att museet oftare ska visa samtidskonst. För att hitta nya vägar att möjliggöra detta har vi på Konstfrämjandet, med vår erfarenhet inom samtidskonstområdet och i att driva projekt, tillsammans med representanter från museet sedan ett år tillbaka träffats för att utforma ett samarbete. Båda parter utnyttjar sin kompetens när vi nu bjuder in en konstnär att ta sig an den kontext som museets samlingar har att erbjuda. Att det blev just ett residens, en arbetsvistelse, för en konstnär är helt enkelt för att det är en metod som fungerar väl med både museets och Konstfrämjandet Dalarnas pågående processer, samtidigt som det inte tummar på den utvalda konstnärens frihet.

Dalarnas museum är er främsta partner i projektet och ni beskriver att Jenny kommer att bli en del av den vardagliga verksamheten. Det finns ju flertalet fina exempel på liknande projekt som sker i nära dialog med verksamheter på det här sättet, bland annat det som Konstfrämjandet Stockholm bedrivit på Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek sedan 2021. Hur har dialogen gått mellan er och museet och vad tror ni de ser fram emot mest med projektet?

ALL: Att bjuda in Jenny i det vardagliga arbetet är ett sätt att ge henne konstnärlig frihet att själv upptäcka det hon helst vill fördjupa sig i, istället för att anta att något är mer eller mindre intressant. Att projektet bottnar i textil har att göra med att museet just nu bedriver extra mycket aktivitet kring just de textila samlingarna. Exempelvis byggs den fasta utställningen om, sockendräkter samlas in från lokala orter i Dalarna och ett textilt slöjdevenemang äger rum under hösten. Med det sagt vet jag att ingen av oss arrangörer skulle bli besvikna ifall Jenny får för sig att lämna den textila banan och istället spåra in på arkeologi, dalamålningar eller något annat spännande som finns i museets samlingar. Residenset följer en röd tråd av undersökande från flera olika synvinklar. Från distriktets och museets sida tror jag att det mest spännande är att se hur det samtida konstperspektivet kan möta de historiska samlingarna och det oväntade som uppstår i och med detta.

Jenny, du kommer från Lund men lever och verkar i dagsläget i Stockholm. Har du någon specifik relation till Dalarna? Om inte, är det något särskilt som intresserar dig med det här residenset, i den här kontexten?

Jenny Bergman (konstnär): Trots att jag knappt varit i Dalarna känns det som att jag är Dalarna. Hur kan ett landskaps kulturella identitet ha ett så stort genomslag? Anna Linnea har fått mig att känna mig mycket välkomnad in i detta projekt och jag ser fram emot att prata och diskutera mina tankar och idéer med henne och alla andra som arbetar på museet. Just nu vet jag inte vad jag letar efter riktigt eller vad detta residens ska mynna ut i, och det är väl som det ska.

Du arbetar ju i olika medier men återkommer väldigt ofta till textilt arbete. Spelar textilier någon speciell roll i ditt konstnärskap jämfört med andra material och tekniker du använder dig av?

JB: Min dragning till det textila materialet och dess arbetsmetoder och verktyg har betydelse. Att klippa sönder och foga samman, konstruktion och omformning. Det textila materialet är en länk mellan traditioner och nutid. Från det platta till det skulpturala, och det magiska i den förvandlingen.

Ditt konstnärliga arbete baseras ofta i längre undersökningar och studier, men har du arbetat på det här platsspecifika sättet förut? Upplever du det som annorlunda än hur du vanligtvis annars arbetar, och har du några förväntningar eller förhoppningar kring projektet i relation till ditt konstnärskap?

JB: Jag har inte arbetat så här tidigare och det känns spännande och nytt. Jag hoppas finna något i museets samlingar som leder mig in på nya spår. Det är såklart en speciell situation att bli inbjuden på det här sättet till ett museum och utgå från deras arkiv; det är både kreativt stimulerande och hämmande på samma gång. Och det kommer utan tvekan att utveckla mitt konstnärskap. Att hoppa på saker man inte vet vart det ska leda till, att ströva fritt och samtala med människor, är nästan alltid givande.

Är det något särskilt sorts material, generellt eller ur museets specifika samling, som du redan nu vet att du är intresserad av att titta på?

JB: Det textila materialet kommer förmodligen att förföra mig omgående men vart det sedan leder mig har jag ingen aning om ännu. Förhoppningsvis inleds nya samarbeten och en ny gemenskap skapas. Men nu njuter jag bara av att inte veta, låta det oförutsedda vara och låta oplanerade tankar sväva fritt.

Dalarna har ju ett gediget material att hämta av vad gäller textilhistoria. Vad skulle ni säga sticker ut särskilt där, i jämförelse med andra platser?

ALL: Haha ja, den här frågan ska ju egentligen ställas till de sakkunniga experterna på Dalarnas museum men jag skulle väl ändå svara att dräkthistorien utmärker sig i sin stora omfattning och den har också en central del i museets pågående arbete som Jenny initialt kommer att få insikt i under sin första arbetsvecka i residenset.

Konstfrämjandet Dalarna har just nu flera residensprojekt på gång parallellt. Vad ser du som den största motivationen bakom att bedriva residens som detta för Konstfrämjandet Dalarna?

ALL: Under de senaste åren har distriktet haft en ambition att växa och vi har genom flertalet olika projekt lagt fokus på just residens och att utforska nya platser, ofta i relation till historiska kontexter för att hitta vår identitet som regional aktör. Det är också ett sätt att tillgängliggöra samtidskonsten där den kanske inte naturligt tar plats och på så vis möta en ny publik. Att bjuda in konstnärer till att använda sin arbetsmetod och fritt utforska rum ger unika reflektioner kring varje plats.

Ni beskriver att det kommer anordnas ett antal publika programaktiviteter inom ramen för Nysta. Det är ännu tidigt i processen, men kan du nämna något kring vad du tror eller hoppas dessa ska kunna bestå av?

ALL: Tanken är att vi i samband med utställningen ska kunna erbjuda föreläsningar och workshops som en förlängning av den textila tematiken. Idag pratas det mycket om den gröna omställningen och individansvaret, men utan kunskapen kring material och hantverkstekniker står vi alla handfallna när det kommer till förståelsen för de problem som kommer med textilproduktion, konsumtion och hur vi faktiskt kan göra skillnad. Så jag föreställer mig idag ett program med punkter som utforskar denna kunskap med allmänheten. Såklart kan utformningen förändras beroende på hur Jenny väljer att arbeta – kanske är det något helt annat som känns mer relevant att plocka upp, i så fall gör vi det!

Och slutligen då: Varför är det här projektet viktigt tror ni?

ALL: Trots att det är en demokratisk rättighet att både utöva och ta del av konst så upplever jag personligen att just samtidskonstens varande ibland ifrågasätts, medan vårdandet av ett kulturarv placeras högre i kurs. När samtidskonsten här i projektet sätts i relation till en kulturhistorisk kontext som visar hur människor levt i Dalarna genom tiderna, blir det tydligt att samtidskonsten faktiskt är framtidens kulturhistoria. Det konsten ser och reflekterar över idag kommer att vara en del av vår syn på vårt samhälle och leverne i framtiden. Det är som att tiden blir synlig i och med att projektet fäster blicken på historia och samtid, men också skapar en blick mot framtiden.

Läs mer om Nysta här.

Konstnären Jenny Bergman föddes 1972 i Lund, men lever och verkar idag i Stockholm. I sitt konstnärskap utgår hon ofta från det textila materialet som sedan tar olika uttryck: screentryck, konstruktion, objekt, fotografi, keramik och text. Hon har en konstnärlig masterexamen i textil från Konstfack (2006), har studerat vid International School of Photography, ICP, i New York (1999) och har en masterexamen i humaniora från Lunds universitet (1998).

Konstfrämjandet Dalarna bedriver idag sin verksamhet till stor del genom projekt tillsammans med medlemsorganisationer, konstnärer och deltagare. Distriktet har sedan flera år nära samarbeten med den konstnärsdrivna föreningen Galleri Se Konst, samtidskonstarenan Galleri Svarta Gran och Konst i Dalarna, en intresseorganisation för yrkesverksamma konstnärer i regionen. Föreningen anordnar även konstresor och guidade visningar samt erbjuder vandringsutställningar. Läs mer på Konstfrämjandet Dalarnas hemsida.